Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 5. Passionstiden - Jesu begravning - 101. Den mun är tyst, som bad så ömt - 6. Påsk - 102. Vad ljus över griften!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påsk
113
(1525)
=3=
1. Den mun är tyst, som bad så ömt För
Och kär - le -ken den kalk har tömt,Som
män-skors ar-ma släk -té, Till rö den go-de
he - lig - he-ten räck -té.
Her-den går, Som gav sitt liv för si - na får. Från
/TS
kval och strid och mö -da Han vi - lar hos de dö -da.
2. Men evigt ej, o mänskors vän, Din hjord du
övergiver. En liten tid, och så av den Du återfunnen
bliver. Det korn, som dött i jorden var, Skall efter
korta väntansdar Stå upp och frukter bära Att
hela världen nära.
3. O livets Förste, som steg ned I gravens mörka
sköte, Mig i din nåd och sanning led Till dödens vissa
möte. När från en värld av oro full Jag sänkes i den
tysta mull, Må du min själ förvara Bland dina frälstas
skara. WALLIN.
Påsk.
(1569)
1. Vad ljus ö - ver grif - ten! Han
Från him - me - len häl - sad Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
