Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Kyrkan och nådemedlen. Psalm 162-253 - 1. Kyrkan - 163. Gammal är kyrkan, Herrens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan _ 179
hus, Står, me-dan män-sko-verk fal -la. Kal-la på
grus; Än hen-nes kloc-kor oss kal -la,
gam - mal och på ung, Kal - la på själ, som
trött och tung Läng - tar till e - - vig vi - la.
2. Icke i hus av händer bor Den som Seraferna
tjäna. Templet här av hans stjärnors kor Är ju en
skuggbild allena. Själv dock en boning underfull
Reste han sig ur jordens mull, Byggde i oss sig en
boning.
3. Vi äro Herrens kyrkohus, Byggt utav levande
stenar, Dem under korsets milda ljus Tron och dopet
förenar. Vore vi ock allenast två, Bygga han vill
och bo ändå Hos oss med hela sin nåde.
4. Rummet, som nämns med Herrens namn,
Böra vi älska och ära Såsom för själen ljuvlig hamn,
Ja, såsom hemmet det kära. Härliga ting ha talats
där, Himmelens rike är oss när, Då i dess portar vi
träda.
5. Dit ha med far och mor vi gått, Där lyfte
barnabön vingen, Där ha för Herren Gud vi stått
Samman vid altarringen, Där var vår första
nattvardsgång, Där har vid jul och påsk vår sång Med
våra fäders sig enat.
6. Give då Gud, att var vi bo, Alltid, när
klockorna ringa, Samlas vi må i Kristi tro Herren vårt
offer att bringa, Hämta i bön hans håvor ned, Skåda
i hoppet den sabbatsfred Sist för Guds folk står åter.
GRUNDTVIG. EVERS. - .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
