Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 567. Snart ligger bojan krossad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
601
I gra - vens mor - ka klyft, Jag re’n, av äng - lar
Och ö - ver j or-den lyft.
bu - ren, Hör him - la - här-pors ljud; Han fal - ler,
-m- -0- -ej-»
skil - je-mu - ren, Och jag får ska - da Gud.
2. Med alla Herrens fromma Jag till den staden
går, Där livets träd i blomma Vid ljusets källa står,
Där tusen sinom tusen Åtnjtita vad vi tro; Och i de
sälla husen Skall jag för evigt bo.
3. Och Herdens röst jag känner, Som ropar mig
vid namn, Och mina forna vänner De räcka mig sin
famn; Och här jag dem får bida, Som lämnats efter
mig En liten tid att lida Ännu på korsets stig.
4. Så liden, tåligt liden Och våren vid gott mod
Och Herrens dag förbiden Och tron att Gud är god.
Ack, för så liten möda Vad härlig lön han ger! Här
skall ej hjärtat blöda, Ej ögat gråta mer.
5. Ty sorgerna och nöden Ej hitta denna stråt,
Och icke mer skall döden De goda skilja åt. Ej
synden skall besmitta, Ej oron skall bebo Det rike de
besitta I helighet och rö.
6. O klarhet, som fördriver All tidens dunkelhet,
O härlighet, som bliver Min lott i evighet, Där alla
tungor höja Allfaderns lov och pris, Och alla hjärtan
röja, Att Gud är god och vis! WALLIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
