Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 572. Lär mig, du skog, att vissna glad - 573. Att säga världen helt farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
De yttersta tingen
(1916)
1. Lär mig, du skog, att vissna glad
En gång som höstens gu - la blad: En bättre vår snart
blommar, Då här - ligt grönt mitt träd skall stå
Och si-na djupa rötter slå I evighetens sommar.
2. Lär mig, du fåglars glada tåg, Att draga hän
med f röj df ull håg Mot obekanta stränder. När
allt är vinter här och is, Jag till ett evigt paradis
Från köld och töcken länder.
3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, Vad Herren
ock åt mig berett, Där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt, I dag du glad ditt fångsel
bröt: Min själ skall ock få vingar.
4. O Jesu Krist, som ur din grav Stod upp med
evigt liv och gav Det ut åt världen vida, Giv mig ditt
liv, att även jag Må efter bitter långfredag Min
påskdagsmorgon bida. OEHLENSCHLÄGER. LUNDBERG. -.
Från medeltiden. (1530)
1. Att sä-ga värl-den helt far-val, Sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
