Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 575. En dalande dag, en flyktig stund - 576. Det finns ett land, där helgons här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
De yttersta tingen
2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt, Min
ande bidar försköning. I liv och död är en hand mig
räckt, Som bjuder frid och försoning, Ty Kristus,
Guds Son, mig lovat har I fadershuset en boning.
3. Själv gick han åstad och beredde blid I huset,
ej byggt med händer, En evig boning, med liv och
frid För Herrens vänner och fränder. Där väntar
han oss, om i tro vi gå Vår väg genom dödens länder.
4. Väl ingen i världen, trång och låg, Har skymtat
de strålande salar, Väl själen endast i aningen såg
Dess glans här i tårarnas dalar, Men vägen, vägen,
den ligger klar I Jesus och ordet han talar.
5. Ja, du är vägen, vår Frälserman, Guds levande
ord, oss givet. Du ensam de villade leda kan, Du
sanningen är och livet; Och allt vad jag syndat min
levnads dag I dig försonat är blivet.
6. Så somnar jag glad i ditt heliga namn, Du vakar,
tills dag sig tänder. När morgon upprinner, då är
jag i hamn, Jag skådar mitt hemlands stränder Och
griper med outsäglig fröjd De genomborrade händer.
JOHNSON. HALLBERG. MANNSTRÖM.
(1938)
1. Det finns ett land, där hel-gons
här I e - vig hug-nad bor, Där o - for-gäng - lig
da - gen är Och gläd - j en ren och stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
