Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - Vid ett barns död - 581. Så snart for då min fröjd sin kos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
615
Vid ett barns död.
(1535)
1. Så snart for då min f röj d sin kos,
Och blek - nät som en bru - ten ros
Så sor - ge - tim - men i - lar;
Mitt barn ,på bå - ren vi-lar.
O Je - su,
du, som tröst be - skär, Se milt till den för-
kros - sad är, . Att jag ej syn - digt kla - gar.
2. Alls ingen så som du förmår Hugsvala den som
lider, Rätt föra den som vilse går Och styrka den som
strider. Omger mig natt ur dödens hus, En enda
stråle av ditt ljus Kan graven själv förklara.
3. Jag vet, o Gud, att det är rätt Vad du med mig
vill göra. Ej känner jag det bästa sätt Att mina öden
föra. Men lär mig älska ditt behag Och uppehåll den
själ, som, svag Och rov för ängslan, bävar.
4. Mot sorgefulla är du god Och väl bekant med
smärtan. Du offrade ditt eget blod Att trösta
mänskors hjärtan. Den lidande du drar till dig, Och jag
välsigna vill den stig, Som mig till dig kan föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
