Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - Vi en ung människas jordfästning - 584. Snart bröd du upp, snart drog du bort - Vid en trogen Herrens tjänares jordfästning - 585. Så vila i välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
De yttersta Ungen
(1697)
1. Snart bröt du upp, snart
Ml
m:
m
drog du bort, En flyk - tig gäst. Ditt
liv blev kort, En vår, som blott i blom - ning
/TN
gick, En gry - ning, som ej da - gas fick.
2. Men intet Gud tillspilloger. Hans mening är i
allt, som sker. Fullbordan han åt allt beskär, Som
blott hann bliva början här.
3. Din nåd, o Gud, oss vare nog. För vad du gav,
för vad du tog, För löftet om ditt paradis Dig vare
tack och lov och pris! FKOSTENSON.
Vid en trogen Herrens tjänares jordfästning.
(1697)
585 ffim^FFFF^
1. Så vi - la i väl-sig-nel-se, Du
go - de, trog-ne tja - na - re; Gå i din Her-res
gläd - j e in Och lo-nen för din rnö-da finn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
