Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 592. Med lust och glädje tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
De yttersta tingen
(1697)
592
1. Med lust och gläd-j e tän-ker
Då Gud de si - na skän-ker
i
f r
Jag på den som-mar-tid, Då ska-pel-sen är
En e - vig rö och frid,
j JM
vor - den Guds vil - jas å - ter - sken Och
him-len ny och j or-den Från al - la syn-der ren.
2. När Guds basuner skälla Kring all den vida
jord, Skall oss ur graven kalla Vår Herres Kristi ord.
Då faller tidens slöja, Då flyr all dunkelhet, Då skall
Guds rike röja Sin dolda härlighet.
3. Hört haver intet öra Och intet öga sett Den
fröjd, som Gud vill göra Dem riket är berett. De skola
ohöljt skåda Guds majestät och ljus. Oändlig frid
skall råda I deras Faders hus.
4. Ny skall då solen vara, Ny månens klara rund
Och alla stjärnors skara På fästets djupa grund.
Guds himlavalv det sköna Är nytt i vidd och höjd;
I ljus Guds barn få röna Guds rikes nya fröjd.
5. Vid evighetens brunnar Står livets träd i blom,
Och Gud de sina unnar Sin kärleks rikedom. De
Faderns godhet ära Och ende Sonens nåd, I Andens
ljus de lära Att se Guds frälsningsråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
