Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmer att läsas vid enskild andakt. I-XVIII - För blinda - XI. Jag får ej se Guds dag - XII. Tung är den lott du täcktes mig beskära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalmer att läsas vid enskild andakt 677
2. Vad jag ej ser jag tror, Jag det i hjärtat känner.
Hur Gud är vis och stor, Hur han är god, jag känner.
Jag känner, hur hans hand Ledsagar mig var stund
Och drar ur syndens band Min själ i sitt förbund.
3. O Jesu, du är än Den blindes tröst på jorden,
Du, alla armas vän, Själv arm i tiden vorden. O du
som själv här led, Själv kände sorg och nöd, Du
stiger till mig ned Och blir den svages stöd.
4. Du vill, o världens ljus, Ett ljus för mig ock
vara: Du låter i ditt hus Din nåd för mig förklara,
Du låter vid ditt bord Mitt hjärta nalkas dig, Och
själv, o livets ord, Du följer hem med mig.
5. O Gud, i dig förnöjd Jag somnar och jag vaknar.
När du mig ger din fröjd, Ej världens lust jag saknar.
Om jag ej ser dess prakt, Ej av dess nöjen vet, Jag
ser i tron din makt, Ditt rikes härlighet.
6. Den natt mig höljer nu Skall en gång sig
förklara, Ty en gång öppnar du Min syn, bland änglars
skara. Om ej mitt öga här Din klara sol fått se, Så
skall jag skåda där Ditt eget anlete. FRANZÉN.
VT T rpung är den lott du täcktes mig beskära, Mörk
.A. 11. l är den väg jag vandrar på ditt bud; Likväl
jag prisar nöjd din makt och ära: Det är din vilja dock,
som sker, o Gud. Ej någon stjärna lyser på min stig,
Ej någon morgons ljus för mig sig tänder, Dock är
min tröst att genom skuggors länder Min vilsna väg
till sist för hem till dig.
2. Och fast din sköna värld med sina under Du
täcks fördölja för min skymda blick, Jag hör din
röst i hjärtats tysta stunder Och ser din vishet i
mitt ödes skick. Och syns mig dunkel än din viljas
lag, När smärtans bägar fylles mig till randen, Jag
vet likväl, att det är fadershanden, Som skiftar sorg
och glädje, natt och dag.
3. Jag vet att du, som kläder markens lilja Och
ger åt himlens fåglar deras spis, Som tvingar storm
och böljor med din vilja, Är lika huld som du är stor
och vis. Du skall ledsaga mina steg förvisst, Fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
