Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Herren i Israel kan icke svika - N:o 613. Yttersta dagen rätt fröjdefull blifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 11. |
| Adagio. |
 |
1.
Herren i Israel kan icke svika:
Allt hvad han lofvar, det håller han visst.
Han från sitt löfte och ord ej kan vika;
Aldrig han umgås med svek eller list.
Säker den bor,
Som honom tror:
Han i sin sanning är härlig och stor,
2.
Allt hvad han talat, han alltid besannat;
Han uti nöden städs hjälpen beskär,
Talar ej ett och dock tänker ett annat:
Herren är Gud, han ej människa är.
Städs han blir spord,
Såsom sitt ord,
Trofast, förginges än himlar och jord.
3.
Syndare alle, nu veten, betänken:
Helig, rättfärdig, sannfärdig är Gud.
I uti eviga döden er sänken,
Om I förakten hans nåd och hans bud.
Ännu i dag
Har han fördrag;
Snarligt er träffar dock hämnarens slag.
4.
Alle I trogne, er trösten och fröjden!
Hjälpen, förlossningen kommer en gång.
Arfvet och kronan er väntar i höjden.
Liden då tåligt; snart slutas ert tvång.
Snart fån l gå
Kronan att få
Och inför tronen för evigt att stå.
1.
Yttersta dagen rätt fröjdefull blifver
För dem på Jesus, vår frälsare, tro.
Yttersta stunden dem inträde gifver
Till deras sälla och eviga ro.
Arbete, strid,
Bytas i frid,
Härlighet följer på mödosam tid.
2.
Den, som vill låta af Gud sig bereda
Till att få sluta sin lefnad i frid,
Måste af ordet då låta sig leda
Till en rätt kunskap om frälsaren blid.
Anden blir god,
När Jesu blod
Rätt får upplifva och styrka vårt mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
