Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 175 (N:o 324).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<b>N:o 175.</B>
Andantino.
. -F. .Hwrfca.
Den sko - na - ste ros har jag fan - - - nit, Som än i - bland tör - nen upp-run-
nit, Min Je-sus, ut - ko-rad bland al - - - la, Som syn - da-res vän vill sig kal - la.
2. Alltsedan vi miste den ära,
Guds heliga afbild att bära,
Var världen förvildad och öde,
Och mänskor i synderna döde.
3. Då framsköt en ros ibland törne,
Som Herren det lofvat tillförne;
Och rosen sin doftande ånga
Utbredde bland släkterna många.
4. Och hvar denna ros utan like
Slår rot, där begynner Guds rike;
Och hvar du dess doft gick till möte,
Du salighet fann i dess sköte.
ö. Nu världen af fröjd borde sjunga
Sin lofsång med jublande tunga;
Men mången har ännu ej funnit,
Att rosen i världen upprunnit.
6. Böj dig i Getsemane neder,
Där han, som dig frälsade, beder;
Där finner du rosen den sköna,
Dess blodsdagg du där skall få röna.
7. O Jesus, du fröjdar mitt hjärta,
Du byter i glädje all smärta,
Du tröstar min ande i nöden,
Du gifver mig lifvet i döden.
8. Må världen sin gunst mig betaga,
Må lifvet all lust från mig draga,
Må hjärtat förtvina och brista;
Dock aldrig min ros vill jag mista.
N:o 324.
1. O Jesus, du fröjdar mitt hjärta,
Din godhet är bättre än lif.
Ehvad du ger lust eller smärta,
Blott mer af ditt sinne mig gif.
2. Behåll mig hvar dag i din fruktan
Och spara ej heller på mig,
Du helige Ande, den tuktan,
Som drager mig närmare dig.
3. Förändra och helga mitt sinne,
Förnya mitt hjärtas begär.
Psalmisten.
Låt synden ej råda därinne,
Låt världen ej bli mig för kär.
4. Du kan i all sanning mig leda,
Så led mig, ack, led mig, till dig.
Du känner min krankhet, min sveda,
Ty en gång du bar den för mig.
ö. Ack, värdes i blodet mig rena,
Gif lust till det du har befallt.
Gif enhet, o Gud, i det ena,
Men kärlek - ack kärlek - i allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
