Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 206. - N:o 207.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
u - tom Je - su blod och sår, Som man så of - ta sva -rar då: Min grund är god, Den he - ter Je - su
hö - ra får;
blod.
2. Det är den fasta klippegrund,
Som evigt skall bestå;
Ja, ock uti min sista stund
Jag hvilar tryggt därpå;
Och när jag hän från världen går,
Så sjunger jag om Jesu sår,
Och lammets blod är nyckelen
Till själfva himmelen.
N:o 207.
Andantino.
1. De fly så snart, de lju - sa mor-gon-stun-der, Då lif-vets vår -dag mildt
e- mot oss ler; De fly så snart, men lär oss, Gud, där - un-der Att ak - ta
på den nåd, som du oss ger.
2. Vi hört din röst, den kända herderösten,
Som kallat oss vid namn så mången gång;
Må vi ock följa den och smaka trösten
Af ordets löften under tidens tvång.
3. Tag, hulde herde, tag oss alla, alla
På dina skuldror, bär oss i din famn.
När stormupphäfda vågor mot oss svalla,
Var du vår tillflykt och vår säkra hamn.
4. Låt öfver oss, o Herre, alltid hvila
Din gode Ande och ditt välbehag.
Att, medan vårens solskensdagar ila,
Vi mogna må till höstens skördedag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
