Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 305. - N:o 306 (N:o 488).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
»Låt barnen komma» hit till mig,
Så talar Jesus innerlig, Då än i dag med
sorg han hör, Att någon dem ett hinder gör.
3.
Se, himmelriket hör dem till, Och
Jesus dem välsigna vill. Han sluter dem
intill sitt bröst, Där höra lammen herdens röst
4.
För synd och nöd, från last och brott Han
räddar dem, han här har fått. Han fostrar dem
att tjäna Gud Och lär dem vandra i hans bud.
5.
Förmena då ej barnen små Att redan
nu till Jesus gå. Församla Herrens dyra
lamm Och för dem till hans hjärta fram,
N:o 306.
Andantino.
1.
Förströdt kring he - la jordens rund, Be- spot-tadt, frid-löst, ängs-Iadt,
Går nu Guds folk, till den . na stund I o - trons mor - ker fängs-ladt ; Men han, som Is - ra-
el förstrött, Dess land har la -tit bli för-ödt, Sitt folkskall å - ter samla.
2. Må han, som fadren lofvad var, Snart
uppenbarad blifva, Af Sion hjälpen underbar
Sitt fångna folk att gifva. Sig Israel skall fröjda
då, Och Jakobs jubelsånger gå Mot skyn att
Herren lofva.
N:o 488.
1.
Ditt namn, o Gud, jag lofva vill Och
alltid glad dig prisa; Så gif mig du din nåd
därtill Och bästa sättet visa. Min konung, du som
lofvärd är, Dig sjunger jag af hjärtat här, Tag
mot den ringa sången.
2.
Du, Herre, stor och härlig är, Din makt
har ingen ände; Om dig ditt verk sitt vittne
bär, Hvarthän vi än oss vände. När vi din
skapelse bese, Vi falla för dig undrande, Vi kunna
den ej fatta.
3.
Jag tala vill om dina råd, Ditt välde,
dina under, Din härlighet, din stora nåd, Din
vishet, alla stunder. Din godhet skall af våra
barn, Din rättvishet af barnabarn Förkunnas
och välsignas.
4.
Af evighet ditt rike var, I evighet det
blifver. Det hägn, du fadren gifvit har, Du än
åt barnen gifver. Du är for dem, som lida nöd
Och fly till dig, ett säkert stöd, Din högra hand
dem hjälper.
5.
Du är dem när, som älska dig Och dig i
sanning frukta; Fördärfvar ej evinnerlig, När
du dem nödgas tukta. Du lyssnar till de dinas
rop Och friar från de ondas hop, Som snart till
intetgöres.
6.
Du rättvis är, o Herre Gud, I alla dina
vägar, Och heligt är ditt ord, ditt bud, Som själf
du vara plägar. Så skall min mun, mitt hjärta
här Med allt, som om dig vittne bär, Lofsjunga
utan ände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>