Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 403. - N:o 404 (N:o 575).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemma; Får se för-kla-ra-de hans dy-ra sår Ochhö-ra lju-det af hans kä-ra stämma.
2. Evinnerliga hyddor öppnas där,
Dem han beredt åt sina frälsta skaror,
Där vi få talas vid om vännen kär
Och tacka för de öfverståndna faror.
3. Hur sången brusar omkring lammets tron!
Det tar ej slut på glädjen, sabbatsfriden;
Ack, trängde blott hit ned en enda ton,
Med lyftadt mod vi bröto fram i striden.
4. Dock, han är själf hos sina barn, han går,
En eldstod mäktig, före oss i natten,
Och andens svärd, hans dyra ord, består
Och löftets ark går öfver djupa vatten.
5. Förbida Herren, tiden är så kort,
Är resan stormig, huru skön är namnen.
Förbida morgonen och skåda bort,
Nej, skåda hemåt: Jesus öppnar famnen.
N:o 404.
Moderato.
N. F.
1. Min f ram-tids - dag är ljus och lång; Den räc-ker bort -om ti -dens
tvång, Där Gud och lam-met säll jag ser, Och in - gen nöd skall va - ra mer.
2. Ett oförgängligt arf jag har; I himlen
är det i förvar; Och under pröfvotiden här Min
fader ger, hvad nyttigt är.
4. Så har jag frid uti min själ Och sjunger
lycklig: Allt är väl. Jag vandrar trygg vid
faderns hand; Han leder mig till lifvets land.
5. Men, Herre Jesus, lär du mig Att lefva
mera helt för dig Den lilla tid, jag har igen På
vägen hem till himmelen.
N:o 575.
1. O Gud, min Gud, jag prisar dig, Att du
så nådig är mot mig. I kärlek stor du handl.at
har Det svunna år, de flydda dar.
2. Din fadershand åt mig har skänkt Långt
3. Ack, hela du, hvad brutet är, Och rena
så min själs begär, Att i det år, som nu gått in,
Jag helt må lefva såsotn din.
4. Din nåd, o Jesus, är för visst Min enda
mer, än jag har bedt och tänkt, Och hvad du ta- tröst båd’ först och sist; Därvid behåll mig
git, hvad du gett, Till godo det mig allt har skett. hvarje stund, Så står mitt hopp på säker grund.
5. Hvad tiden än i skötet bär, Med dig jag
alltid lycklig är; Du trofast vid min sida står,
I dag densamme som i går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
