Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 421 (N:o 562 och N:o 577). - N:o 422.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 562.
1. Solen ler och träden knoppas,
Fälten blomma, det är vår;
Glada vänta vi och hoppas,
Sköna sommarn förestår.
Lärkan sjunger uti dalen,
Sparfven kvittrar på sin gren,
Ljufligt spelar näktergalen;
Allt lof sjunger skaparen.
Skola vi förblifva stumma,
Skall vår tunga vara stel?
Skola vi hans pris försumma,
I hans lof ej taga del?
Må han stämma hvarje tunga,
Helga hvarje mänskobröst
Till att prisa och besjunga
Herren, som oss återlöst.
N:o 577.
Sabbatsmorgon nu mig väcker,
O hvad ljusning kring min stig!
Arbetsveckans kamp och anan
Ligger åter bakom mig.
Nådens röst mig åter kallar
Till det rum, där Herren än
Ljufligt till mitt bjärte talar,
Såsom vännen till 8in vän.
O min själ, så lyft dig åter
Öfver jordens kvalm och grus
Till de ljusa Sions höjder,
Till din faders sälla hus.
Där är hvila för den trötte,
Läkedom för hjärtats sår,
Ja, ock midt i jordens vinter
Försmak af en himmelsk vår.
N:o 422.
Adagio
1. Skall väl Je - sus glöm - ma Att be - - vi - sa nåd?
Vill han oss för - - dö - ma Trots sin kär -leks råd?
2. Han som kunde ömma
Så för själars väl,
Som sitt blod lät strömma,
Glömmer han vår själ?
3. Låt oss se tillbaka
På hvad han har gjort.
Skall väl han försaka
Oss vid himlens port?
4. Nej, om än en moder
Barnet öfverger,
Han, vår vän och broder,
Likväl till oss ser.
5. När han vill oss trycka
Till sitt hjärta, kan
Ingen oss bortrycka,
Så försäkrar han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
