Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Som uti mödor, i försakan vandra
Med ett för döden ständigt blottadt bröst,
Fastän sin mödas kall de icke klandra,
Blott sökande i egen barm sin tröst.
Hur, sjelfve frémlingar, de der predika
En tro, som fremlingar till bröder gör,
Som hafåtskilda verldar, förr olika,
Nu till granngårdar i Guds rike för!
För dessa bedjom, Christelige bröder!
Som modershjertat för de söner ber,
Som fjerran vandra uti nord och söder,
Och hvilkas mödor hennes anin<» ser.
Ty hvad är Kyrkan, hvad är vår Församling,
Om ej en moder, sändande åstad
Dess älsklingssöner till en öm uppsamling
Af de affallne, dem hon bidar glad?
Hon vill ock samla än okända söner
I öppna famnen till sitt modersbröst.
Nu sluter hon dem in i varma böner; —
För hennes längtan är dock bön en tröst:
Aon.
Herre! alla menskors Fader,
Alla Englars höga Gud,
Som styr verldars myriader
Med din vilja och ditt bud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
