Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Mellan pinjers och acaciers snår,
Tills han slutligen till palmen nådde,
Hvarest kärleken och friden rådde
Uti pelikanens höga bo,
Der hon gladdes med de små i ro.
Nu ett skri från Musulmännen trängde —
Sina vingar pelikanen svängde
Och flög, uppskrämd, ur sitt näste ut,
För att speja faran — straxt ett spjut
Ifrån ilskna mohrens svängda arm
Flög i modrens kärleksfulla barm.
Uti döden hennes blod bestänkte
Späda ungarna, dem nyss hon skänkte
Huldrik läskning från sitt eget näf,
Dem så nyss hon moderligt fick värma
Med de dun, från egen barm hon ref, —
Nu hon kan dem icke mer beskärma.
Genomborrad föll hon liflös neder,
Och längs efter svarta spjutets skaft
Flöt den hvita barmens röda saft.
Med förbannelser, med ilskans eder
Mohren tömde sista kraften ut,
Och föll sjelf inunder segertjut,
Tärd af maktlöshet och plågans smärta,
Än med vrede uti brustet hjerta. . .
An i döden svarta mördarn slog
Hvita offret, på hvars lik han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
