Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Mina fiender, som mig försmådde,
Herre! deras snöda vapenskrud
Har du krossat, och den mun, mig hadde,
Har Du tystat, min förlossnings Gud!
Uti dina verk jag vill mig fröjda,
Prisande din allmakts rika nåd,
Och med knän, så djupt i stoftet böjda,
Vill jag lofva dina unders dåd.
Utom Dig är ingen helig — ingen;
Ingen är, som Du, i kärlek stor;
Uppå jorden, uti jorde-rtingen
Utom Dig ej någon sällhet bor.
Hjertat, sökande en tröstekälia,
Villar sig, om ej till Dig det går.
Du
är källan, hvarest evigt välla
Tröstens vågor — Du all sällhet vår!
Menskor, låter af att Er berömma,
Låter af, att tala stolta ord!
Adams ättling! huru kan du glömma,
Att din storhet blott af stoft är gjord!
Hvad ditt hjerta uti högmod tänker,
Hvad du handlar uti öfvermod
Ar
en storhet, som väl Herren sänker
En gång djupt t din förnedrings flod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
