Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Se! — nu en spegel Han i handen sträcker,
Dess ram är allvar, glas rättfärdighet;
1 Lagens spegel, ve! jag klart upptäcker
Mitt eget hjertas bild af syndfullhet.
Hvad orent handen gjorde, hjertat kände
Står mörkt i spegelns bild — mitt syndelände!
Hvart heldst jag går, hvart jag mig undan vänder,
Den spegelbilden dock förföljer mig; .
Den tvås ej af; den bär orena händer;
Dess blick mig skådar an oblidkelig.
O, stränga hand! fäll ned din spegel stränga;
Se till min ånger! hvi mitt qval förlänga? . . .
Hvad fröjd, hvad fröjd för fallna menskoanden!
Hvad salighet gör på min bäfvan slut!
Den andra handen (det är venstra handen,
Som är Hans hjerta närmst) Gud sträcker ut:
Det finns ej hot uti den vänligt böjda,
Den ej att banna — att välsigna höjda.
Ack! Evangelium den handen kallas,
Som räckes, att mitt eget hjerta nå;
Men icke mitt allena, — allas, allas
Den handen sträfvar, att välsigna få. .
»
Den- flägtar ljuft, som stilla vestanväder
—-Och kärlek doftar, och försoning gläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
