sekreterare, Herr B. Lundqvist: »Vid de valtillfällen, som närmast föregått den senaste valrörelsen, har ledningen alltid legat i kapten Mankells händer. Han har nämligen, under de sista 5 åren såsom ordförande i Reformforeningen, kallat till sin sida ett mindre antal personer, hvilka under hans ordförandeskap konstituerat sig till en valkomité, ett slutet sällskap, som i tysthet arbetade en kortare tid före valet, öfverenskom om kandidater och sökte få dessa antagna af åtskilliga föreningar och sällskap. Denna kandidatlista framställdes ej på allmänna möten till offentlig diskussion förr än några dagar före sjelfva valet. Anmärkningar mot detta sätt att gå till väga gjordes inom Reformforeningen vid den valrörelse, som gick närmast före den senaste, men Herr Mankell lyckades lätt öfvertyga majoriteten, att anmärkningarne voro obefogade och de i sammanhang med dem framställda förslagen opraktiska.» Vid ett senare möte i den s. k. Reformföreningen lyckades kapten Mankell med den stora majoriteten af 4 röster mot 3 åstadkomma ett gillande af sin mening om den liberala valrörelsens lämpliga bedrifvande, men Dagens Nyheter, deri Herr Berndt Lundqvist fått fria tyglar, på det att »liberala partiet» skulle till hvad pris som helst segra, redogjorde för föreningens votering medelst anförande af siffrorna, hvaraf allmänheten fick kännedom om, hvad Reformföreningen verkligen betydde. Föreningen åter fick nu se, att den fostrat en orm vid sin egen barm, då den understödde Herr