Hvad beträffar socialdemokraternas agitation, som visst icke alltid är prisvärd, tvärtom, har den ingalunda varit värre än Arbetarnes rings agitation för Smithska bränvinspolitiken, och före Aug. Palm torde Stockholm ej haft en hänsynslösare folktalare inom det radikala partiet än Herr Linge. Det sista riksbekanta uppträdet vid mötet i Arbetareföreningen den 7 Nov. 1886 mellan dess medlemmar och socialdemokraterna må till sist här underkastas en närmare granskning enligt närvarande icke socialisters beskrifning. Ifrågavarande möte erbjuder en slående motbild till ofvan skildrade möte å Börsen den 9:de Mars 1884. Opartiska personer kunna ej annat än finna, det Herr Hultgren begick ett betänkligt formfel genom att efter sitt föredrag först förklara Herr Linge vald till ordförande (sedan votering begärts), fastän nejrösterna voro öfvervägande, och, sedan han måst sjelf vara ordförande, utan något beslut af mötet och emot den allmänna stämningen afsluta mötet. Detta mot bruket stridande tilivägagående måste under sådana förhållanden framkalla missnöje. Allmänheten, som inbjudits till deltagare i mötet, egde ovilkorligen rätt att fordra en diskussion under vanliga former, och Arbetareföreningen hade ej förbehållit sig någon rätt att leda förhandlingarne. Då derför en socialdemokrat rusade upp på tribunen och fordrade mötets fortsättande, var det ej välbetänkt, att en af Arbetareföreningens ledande män med våld drog honom ned. Detta blef signalen till det tumult, som