ideers rätta framhållande och för närvarande föredragit att egna sig at en stilla och mera djupgående verksamhet genom diskussioner i föreningar, studier o. s. v. bemödande sig att åvägabringa upplysta reformer af meningar och seder, som må kunna läggas till grund för demokratiska reformer i institutionerna, som en organisk utveckling säkerligen skall medföra. Ingen erfaren menniska tviflar på den sanna frihetens, den sanna upplysningens, den sanna demokratiens slutliga seger, men för dess ernående fordras annat, än intrig- och kotteripolitik, som dock dessvärre hittills i många fall drifvits inom liberala partiet. Nödvändigt är att rensa partiet från det slagg. som finnes deruti, och att öppet tillstå dess fel och ej, som hittills i allmänhet skett, dölja eller rent at försvara dem. De som vinna på denna godtyckliga slentrian inom den liberala politiken äro dels vid vissa tillfällen de reaktionära, dels vid andra tillfällen en och annan ifrig agitator samt ett antal betydelselösa medelmåttor eller tillbakablifne sekterister, som måste sättas upp på vallistorna för att förena hela »den förbannade kompakta liberala majoriteten», hela denna samling af oliktänkande, som vid de politiska valen skola sammanföras för att gifva uttryck åt en ofta obefintlig »allmän opinion».