Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var klädd i rik, broderad hofdrägt, den andre höljdes i en grå kappa, och en slokig hatt skuggade hans ansigte. Det var på denna klädsel han skulle igenkänna de personer, som önskade sammanträffa med honom, och i hans klara, blå ögon låg en viss ungdomens nyfikenhet, i detta ögonblick parad med ett observerande och tankfullt uttryck.
— Vänta mig här, grefve Scheffer — sade mannen i kappan, och, kastande en mönstrande blick på ynglingen, vinkade han denne att följa sig; snart hade de båda hunnit utom hörhåll.
— Ni vet, att en person önskar tala med er... ni är ju Fredrik Markman? Nå, godt, jag har något att meddela — sade mannen, hvilkens halfhöga, välljudande stämma nästan var beslöjad liksom af förlägenhet, nästan skakad af en inre rörelse. — Vet ni, hvem jag är?
— Skulle det finnas någon svensk, som icke känner...
— Tyst, det är bra. Berättelsen om er flit, edra trägna studier, ert goda uppförande har väckt min tillfredsställelse.
— Ers majestät, denna välvilja...
— En vän har till mig öfverlemnat en del pligter att uppfylla emot er. Det är ett heligt testamente, ni förstår...?
— Icke så alldeles, ers majestät.
— Nå, lika godt, jag är er beskyddare...
— Ers majestäts stora nåd...
— Ej blott och bart nåd — en yngling blir man, ni lofvar godt, och framtiden skall nog hålla dessa löften.
— Ers majestät, mitt lif, mitt blod för Sveriges tjenst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
