Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag veta mitt öde? — Låta spå mig? — sade den unge ädlingen, i det han höjde sitt hufvud.
— Jag tänkte...
— Nå ja! I dag är jag med om ett godt skämt! Det är således som spåman vi nu skola få se herr Cagliostro uppträda.
Dörrdraperierna slogos tillbaka. Detta gemak med sina låga divaner och egendomligt formade skåp, sin stora spegel med matt lysande metallskifva, sina instrumenter, tuber, deglar, slipade kristallflaskor, boksamling och bord, öfverlastade af papper, fulltecknade af figurer och beräkningar tydde på en verksamhet, egnad åt studier och forskningar.
Ett skarpt ljussken nedströmmade från en krona, som i form af spelande kaskader belyste hvarje vrå
i det rum, der nu magikern mottog sina gäster. Skenet föll klart öfver grefve Cagliostros
mörkhyade ansigte[1]. Vändande sig till de båda inträdande herrarne, sade han:
— Ah, grefve Fersen, jag ser, ni grubblar öfver min börd och hvem jag egentligen är... Om jag sade, att jag är lika så god adelsman som ni, att jag räknar mina anor sedan Noachs tid...
— Jag tror nog, att ni kan räkna, min grefve, och ni måste besitta den konsten i hög grad, när ni har reda på, att edra anor sträcka sig...
— Icke så svår konst, som ni tror! Jag är just ingen dufunge i ålder och minnes ganska väl de förfärliga spår, som syndafloden lemnade... slitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
