Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, likasom fått nytt lif... den första ungdomens tid... ja, den varar ännu... jag är åtminstone den sista, som vill påstå, att den är förbi.
Och grefvinnan de Vergennes visade sina hvita tänder och blickade upp på ett så förtrollande sätt, att, om kavaljerer varit i hennes närhet i stället för Charlotte Dücker, dessa ögonblickligen skulle hafva knäböjt för att med handen mot hjertat försäkra, att hon vore den eviga ungdomens gudinna.
— Nå väl, — fortfor grefvinnan — till våra toiletter! Rosenrödt och hvitt skola blifva våra färger för i dag.
— Jag skulle önska, sade fröken Dücker och lade sin smala hvita hand på grefvinnan de Vergennes’ axel, — jag skulle önska, att Elise Berntsson finge åtfölja oss.
Den vackra fröken visste, att hon sade något oerhördt, att hennes önskan till och med kunde hänföras till det mindre passande; men ordet var sagdt och förestafvadt af en hjertats godhet, som dref henne att begära, det hennes sällskapsdam och fordna lekkamrat och barndomsvän skulle få vara med om ett nöje, som ju i det hela var så enkelt, att det väl icke skulle göra för mycket uppseende, om en ofrälse person räknades som deltagarinna deri.
Grefvinnan de Vergennes besinnade måhända detta, ty med den artighet, hon visade sin gäst, sade hon med alltjemt gladt leende:
— Jag ser intet hinder för, att det i vår vagn skall finnas en plats för mademoiselle Berntsson.
Fröken Dücker tryckte en flyktig kyss på fru de Vergennes’ kind, och en halftimma härefter sutto de tre damerna i vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
