- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
41

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mattigheten hade fortfarande qvarhållit henne vid sängen.

Att hon egde en beskyddare, som vakade öfver hennes säkerhet, gaf henne det lugn, hon måhända eljest icke skulle hafva egt. Huru denne beskyddare egentligen såg ut, var henne obekant; ty smärtan och blodförlusten hade kommit henne att under den första timma, hon tillbragte der i huset, icke klart uppfatta hvad som tilldrog sig omkring henne.

En gång hade hon hastigt sett skymta förbi sitt fönster figuren af en smärt, ung man och hon hade smålett åt det äfventyr, hvari hon blifvit invecklad med en obekant, om hvilken hon blott kände namnet och visste, att han var hennes landsman.

Den skymt, Elise Berntsson uppfångat af sin beskyddare, låg måhända till grund för hennes begär att göra toilett, under det hon sade till fru Chermont:

— Jag måste söka till att bli så kry som möjligt; det är grufligt obehagligt att på detta sätt uppehålla herr Markman... Jag är verkligen i den största förlägenhet öfver den artighet han visar.

— Ah, den unge herrn ströfvar omkring och vet nog att förkorta tiden... Han är språksam och glad och håller sig icke för god att tala med någon.

Fru Chermont var fullkomligt artig i sitt sätt; men sedan Elise upplyst henne om, att hon blott vore sällskapsdam hos en af de förnäma damer, hvilkas vagn blifvit krossad, hade en viss jemlikhet inträdt mellan dem, och fru Chermont fann obehöfligt att göra en djup nigning för hvarje gång hon blef tilltalad.

— Mademoiselle, er fästman... nå så, förlåt, det var sannt!... jag menar monsieur, är mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free