Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra henne intagande, och medvetandet om hennes täcka utseende kom henne att helt glädtigt uttala en önskan att få sammanträffa med monsieur.
Fru Chermont öppnade fönstret och såg ut:
— Jag visste, att han icke var inne, — sade hon; — han står här snedt öfver och pratar med Marion... jag skall vinka åt honom.
Denna hennes rörelse märkte han icke. Han hade lutat sig ner mot den magra och skälfvande varelsen, hvilkens plats tycktes vara portgången eller förstugans trappor, och der satt hon nu hopkrupen, sakta vaggande fram och tillbaka.
— Jag har sett, att ni är god, — sade hon; — ni har en gång sprungit efter vatten, då jag höll på att försmäkta af törst och inte orkade röra mig ifrån stället... och ni slog vin deri... Jag ser på edra ögon och på er mun, att ni är god, och ändå är ni en förnäm herre och bär fina kläder. Jag vill säga er en sak; när ni en gång kommer till makt, så tala godt för oss, för det arma betryckta folket.
Hon nickade mot honom på ett nästan själlöst sätt; men hennes glanslösa ögon fingo plötsligen lif och eld och, pekande på sin skrynkliga panna, fortfor hon:
— De säga, att der inte allt är rätt som det skall vara; men det är dock så, fastän motsatsen icke skulle vara underligt... Jag hade en dotter... rikt hår och glänsande ögon hade Nanette; hon var blott femton år. En qväll, just då hon stod vid brunnen för att hemta upp vatten, hörde jag rop och skrik och jag kom ut i det ögonblick, då en grann vagn rullade bort med henne.
Monsieur, om jag då hade fått dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
