Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, vi ha nog sommarvarmt och skönt; men försigtighet... nå, herrskapet gör naturligtvis som det faller sig lämpligast, jag vill visst icke vara enträgen. Vi få naturligtvis alltid inskränka oss, och det är icke för egen fördel jag talar. Jag säger endast ständigt till mig sjelf, att den ena menniskan får tjena den andra, — och fru Chermonts ansigte riktigt sken, då hon nu öppnade den låga kammardörren.
Elise Berntsson stod der omfluten af solstrålar. Hon vände sig mot den unge mannen, till hvilken hon nu hjertligt räckte sin hand.
— Nu, herr Markman, kan jag få tacka er och jag skall vara er mycket förbunden, om ni vill underrätta fröken Dücker, att jag är beredd att färdas hem.
Hennes bleka ansigte hade en lätt rodnad, och hon stod der blyg och småleende framför honom.
Tanken på fru Chermonts trädgård flög genom den unge mannens hufvud, och han delade nästan sin värdinnas åsigter angående luften, under det han sade henne, att han var förtjust att träffa en landsmaninna och att hans eget språk föreföll honom som musik. Men fru Chermont skakade på hufvudet åt deras rotvälska. Hon blef dock i hast glädtigheten sjelf, då hr Markman vände sig till henne, talande om trädgården och det förståndiga i hennes råd, att patienten ännu borde iakttaga försigtighet och stillhet.
— Men, invände den unga flickan, jag försäkrar, att jag är alldeles frisk.
— Ni försäkrar det af artighet mot mig och jag kan på inga vilkor... jag vet ju, att ni nyss haft ett ganska svårt anfall af svindel...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
