Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet, pratade ännu en stund och gingo bort på ett tillfälligt och naturligt sätt.
— I ären ofta tillsammans här och hafven muntert, — sade chausséarbetaren och tömde sitt glas.
— Ännu ett, madame!
— Det är icke värdt att vara ledsen — sade värdinnan; — svåra tider; men det tjenar till intet att hänga läpp.
— Men folkets lidande! — Chausséarbetaren höjde en suck af deltagande. — I vårt lidande skulle vi allt behöfva någon lättnad! Hvasa?
— Om man bara arbetar, så går det väl.
— Jag kan icke taga det så likgiltigt!
— Ni får taga det hur ni vill, bara ni dricker mitt vin. Det enda jag grubblar på, är på de svåra tiderna och den dåliga förtjensten.
— Och vi på våra utgifter — inföll Baptist; — allt hvad vi möjligtvis kunna spara det ge vi ut här. Ja, nu har jag druckit mitt vanliga mått. Godnatt! Och han aflägsnade sig långsamt och likgiltigt.
Han var nu den siste, som gick, och, sedan dörren var stängd bakom honom, fattade chausséarbetaren i värdinnans feta haka och nöp henne eftertryckligt och på ett kurtiserande sätt.
— Det är ytterst glada och muntra karlar, som komma hit.
— Jag bryr mig just icke om dem.
— Åh, ni har nog er lilla svaghet!
— Ni är kanske den älskvärdaste.
— Det var tusan, hvad de hastigt försvunno! Jag skulle haft lust att dricka lite om med dem.
— Kom en annan gång och gör det och inte vid den tiden jag stänger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
