Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hemmet; det är ingen önskan, blott en naturlig känsla. Önskningar och fordringar tillkomma blott de rika och förnäma.
Hon såg skälmsk ut, då hon sade dessa ord, och hon tillade hastigt:
— Men jag har ett uppdrag att ge er... Säg, vill ni gå till Stortorget i hörnhuset, en trappa upp? Der skall ni söka fru Alström samt säga, att ni sett mig och att jag trifves väl... ja, jag skulle gerna vilja sända henne...
Elise hade ett helt fundersamt uttryck, men lifligt och glädtigt på samma gång. Det såg ut, som tänkte hon på någon liten öfverraskning, kanske tvekande, huruvida hon dermed vågade att besvära den unge mannen.
— Det ni vill sända, skall jag med nöje medföra.
Elises ögon strålade:
— Om jag varit betänkt på detta förut, så... ja, då hade jag kunnat... men, se här!...
Med ett gladt och barnsligt uttryck knäppte hon utaf sina små päronformade örhängen och aftog en nål i form af en förgätmigej, hvilken sammanhöll den öfver bröstet i kors lagda hvita gasduken, och fortfor:
— Ni skrattar åt mig, för att jag så här inför er gör en sorts toilette...
— Ett slags afklädande...
— Mycket riktigt...
Den vackra nålen ersattes med en knappnål, under det skära rosor stego upp på Elises rundade
kinder.
— Fru Alström är svag för små prydnader, — sade hon, — och jag har också en mörkröd duk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
