Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligtvis gällde detta hans egen uppriktighet, möjligtvis det dåraktiga i att han nu sagt sig vilja uttala sina innersta tankar.
— Kom, följ mig, vi kunna tala, medan vi vandra fram och tillbaka. Ja, herr Markman, oaktadt mina sträfvanden efter lugn och frid, är dock landet uppfyldt af partistrider. Jag måste lära känna de olika åsigterna, och sådana som de äro, för att förekomma, jemka, leda... jag talar öppet med er, ni skall bevara mitt förtroende och besvara det.
— Ers majestät!
— Godt! Medlet för att skingra nationens oro, för att vända dess tankar från inbördes split och tvedrägt, det är att vända dess krafter utåt i ett gemensamt intresse. För att undfly kommande stormar här, är bästa medlet. en annan storm... en storm, som icke får rasa inom våra egna landamären... medlet är krig.
— Krig, ers majestät! — upprepade Fredrik Markman, långsamt dröjande och med lågmäld röst.
— Krig är ett ondt, som aldrig borde finnas till... ett folks väl grundar sig på en vis styrelse och på fred.
— Hvad skall det heta!
Ur konungens ögon flög en blixt, men blixten öfvergick till ett leende, och han fortfor glädtigt:
— Jag säger åt er en half tanke, sådan som jag icke gerna högt uttalar, men som jag röjer för er, derföre att ni skall fatta mig. Jag menar icke något oundvikligt krig, jag talar om detta blott som ett möjligt medel, och ni får genast infallet att vilja lära mig det sätt, hvarpå ni anser en vis styrelse måtte grunda sig.
Konungen smålog alltjemt och fullföljde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
