Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borde verkligen ha starkt arbete i Paris, tycker ni inte... jag skulle åtminstone rösta för sådant...
— Ett litet missöde kan ju hvem som helst råka ut för, så äfven er fosterdotter... det var olyckligtvis den vagn, hvari jag åkte, och jag var närvarande...
— Då är ni herr Markman, som Elise nämnde var så artig mot henne, inföll jungfru Lovisa, som tyckte, att det icke var ur vägen, att den unge herrn fick höra, att det fanns åtminstone en klok menniska der i huset. — Och när ni lemnade henne?
— Var hon fullkomligt återställd.
— Du ser nu, Beata, att jag verkligen kan läsa rätt.
Fru Alström skrattade: — Återställd, upprepade hon, — riktigt frisk och färdig. Jag kan knappt fatta en sådan lycka! Och jag som föreställde mig... ja, ser ni, herr Markman, man tror så gerna allt möjligt ondt om dem man håller utaf.
Den vördiga matronan smälte i tårar, och hennes svägerska Lovisa, som ansåg sig vara tillstädes för att öfva det stora barmhertighetsverket att utreda hvad fru Alström kunde tillkrångla, förklarade nu högtidligen, att hon vore öfvertygad om, det hennes älskade Beata icke menade något egentligt illa, fastän hon syntes hågad att tro ondt om dem hon höll utaf. För sin egen del fick hon underkasta sig, ifall Beata skulle göra henne de värsta tillvitelser och hon vore icke oberedd på, att man skulle misskänna henne; och hon kastade några gnistrande tårar omkring sig samt bedyrade, att hvad som än månde hända, så vore hon dock alltid lugn i medvetandet om att alltid hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
