Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag blir vid det jag sagt! Bevara mig, din bindmössa sitter ju på venstra örat!
— Om fru Alström... om herrskapet tillåter, inföll herr Markman med någon tvekan, — så kunde jag skrifva...
— Ah, ni är mycket god!
— Särdeles, tillade jungfru Lovisa, i det hon gaf den unge mannen ett af sina ej blidaste ögonkast. I hennes känsla af »oumbärlig» var måhända detta anbud henne mindre behagligt, och hon reste sig upp samt gick med långsamma steg in i närmaste rum.
— Kanske det inte är värdt, att ni skrifver, sade fru Alström, som fått ett villrådigt och oroligt ansigtsuttryck, — jag tror nog, att Lovisa gör det, om jag ber henne några gånger till.
Den värda matronans undfallenhet för sin svägerska märktes nogsamt af den unge mannen, som glädtigt svarade: — jag hade en viss beräkning, då jag tillbjöd denna tjenst, jag beräknade att sjelf få nöjet tillskrifva er fosterdotter.
— Det kan ni gerna göra ändå, ni har min tillåtelse.
— Du vet då icke hvad som är skickligt, ropade Lovisas stämma ifrån det hörn, der hon i närgränsande kammare tagit plats. — Jag tänkte verkligen, att vårt hus vore alltför aktningsvärdt för att uppmuntra något, som lindrigast sagdt är osedligt.
— Osedligt, hvad är det som är osedligt här i huset? — sade nu en basröst, och den värde skräddarmästar Alströms spensliga figur följde på denna väldiga stämma, som egentligen borde ha tillhört en jätte.
— Ingenting... jag tyckte bara, att herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
