Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försaka, den mannen skulle aldrig tillhöra en annan qvinna!
— Jag kommer att lefva för ett minne, ers majestät.
Med återvaknad oro sade hon:
— Vid er heder?
— Vid min heder! kärleken till er, Marie Antoinette, är min enda kärlek och skall alltid förblifva det. Den fyller hela min själ och är mig nog!
Hon tryckte lätt hans hand och vände sig ifrån honom.
— Gå icke ännu, — bad han. — Unna mig ännu några ögonblick! Detta vårt möte är ett farväl... jag lemnar er åter... lemnar Frankrike: ert fädernesland behöfver ännu en gång sina söner, främlingen räknar sig bland dem. Min arm, mitt svärd för Frankrikes drottning! Kanske är detta sista gången jag håller er hand så här sluten i min! Kanske sista gången er närvaro fyller min själ med dubbel sällhet! Mitt sista andedrag, mitt hjertas sista slag för er, Antoinette!
— Min bäste vän!
— Er vän, Marie Antoinette, nu och för alltid!
Och skymmande skuggor föllo mellan Marie Antoinette och Axel Fersen. Det djupa mörkret likasom utplånade allt och gaf en prägel af någon yrande drömbild åt den hvimlande menniskoskaran på terrassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
