Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET.
Herdar, herdinnor och blommor, riddare, sköldar och blanka vapen, halfbeslöjade borgfröknar, hemlighetsfulla dominos, ystra bacchanter och fauner, muntra arlequiner, allt i brokigt hvimmel, än rörande sig efter musikens takt, än ilande efter någon karaktersmask eller stannande för att sjelfva gifva någon rol eller tillstädjande öfverenskomna möten. Ett skimrande ljushaf föll öfver denna färgblandning, öfver dessa gnistrande juveler, dessa matta perlor; det föll med återstudsande sken från glänsande speglar, i hvilka den rörliga taflan, mångdubblad och förstorad, behöll sitt förtrollande lif.
I en loge, ornerad med sammet och guld, stod en smärt qvinna. Öfverskådande den stora operans danssalong, höll hon sitt ansigte doldt bakom en svart solfjäder, med hvilken hon då och då hviftade. Det låg något otåligt i hennes rörelser och då dörren öppnade sig bakom henne, vände hon sig hastigt.
— Jag hör just icke till de tålmodiga — sade hon; dessa fem minuters väntan förekommer mig som en evighet. Nå, herr Fersen, ni kom således obemärkt hit!
— Efter hvad jag tror, ers majestät...
— Tyst... låt oss sätta oss här, der ljusskenet icke faller så starkt!... Se, vi hafva ju en liten vrå alldeles för oss sjelfva! Ni får medge, att jag förstår konsten att arrangera...
— Ingen förstår den bättre...
— Allt smicker är förbjudet! — sade Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0139.html
