Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit mig att närma mig till er, för att söka er vänskap. Jag gillar er fullkomligt, herr Fersen!
— Ni är missnöjd — sade han tvekande.
— Om jag det är, gäller det hvarken er eller mig sjelf! Den strängaste sedepredikant skulle icke ha orsak att göra någon anmärkning, till och med om han såge oss i denna stund, förutsatt, att han kunde blicka in i våra själar. Jag är snarare missmodig än missnöjd — tillade hon efter en liten dröjande paus — det är nästan tungt att lefva i en verld, som icke vill tillåta två älskande andar att söka hvarandra.
— Ers majestät...
— För andra gången ber jag er, herr Fersen, glömma en titel, som jag nästan är färdig att afsky i denna stund. Detta majestät drar liksom en skiljemur mellan mig och de hjertan, som äro mig dyrbara.
Marie Antoinette, stödjande hufvudet mot handen, blickade allvarligt och sorgset framför sig, då hon återtog:
— Hvad söker jag egentligen hos er? Vännen, till hvilken jag kan förtro mina tankar. Min gemål, hvilkens hängifvenhet är stor, likasom min tillgifvenhet, röjer inga tvifvel och väcker hos mig ej sådana; men jag kan icke anförtro honom, hvad som rörer sig i mitt sinne... nej, icke allt! Sedd af hans slägt med oblida ögon, skulle jag nedlägga splitets frö mellan honom och hans bröder, derest jag omtalade de bittra utfall, för hvilka jag är ett mål. Uppenbart trotsar man mig visserligen icke — fortfor hon med en rörelse på sitt hufvud, värdig Maria Theresias dotter och den Cesarernas stolthet, som var henne medfödd — icke något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
