Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tyst, tyst, om man visste, att jag hade reda på ett och annat, sade Marion och såg sig med tilltagande oro omkring, — om man visste, jag hade reda på ett och annat och icke kunde tiga dermed så . . . hon tystnade och satte klacken hårdt mot jorden, likasom ville hon krossa något osynligt föremål, hvarpå hon tillade: hvad tror ni man skulle bekymra sig om en myras död? En myra mer eller mindre i den stora stack, som arbetar och alltjemt arbetar. Dock, jag vill ej bli krossad, innan arbetet är fullkomnadt! Men glöm icke att säga till er landsman, att stacken blir allt större och större och snart skall den nå upp till skyarna och falla ner och begrafva allt, som icke är rättvist och ädelt på vår jord!
— Jag skall säga honom det — sade Elise lugnande; — ni kan lita derpå! Och nu farväl Marion, lef väl! Om jag träffar honom, som ni fann vara så god, vill jag framföra er hjertligaste helsning!
Med snabba steg begaf sig Elise åter bort, hvarvid hon kastade en flyktig blick in i fru Chermonts trädgård. Den var full af sallad, hvilken nästan skjutit upp som buskar, hvilka vaggade för vinden och halfskymde den bänk, der hon för första gången sutit i förtroligt samspråk med en landsman, hvilkens önskan, den att se till Marion, hon gjort sig till en pligt att uppfylla. Hon vinkade ännu ett farväl mot den åldriga qvinnan, som hopkrupen i portgången hade intagit sin vanliga plats, under det hon mumlade halfhöga, otydliga ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
