Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag fruktar, Antoinette, att ni är alltför ofta på dessa små supéer — sade konungen, då drottningens nål stannade vid ett spelparti, som var föreslaget i fru d’Auzuns rum.
— Der är så trefligt, ni tycker ju det sjelf? — sade drottningen, hvilkens nål alltjemt gled vidare.
— Min bror Provence menade i går, att det väcker en viss förvåning, att ni, Antoinette, ställer er på jemlik fot med edra uppvaktande damer.
— Monsieur menar alltid väl — sade Marie Antoinette med en lätt anstrykning af gäckeri, hvilken undföll konungen; det är sannt, att det ibland faller mig in att kasta bort majestätet och jag leker då en sorts kamrat med hvem som kommer i min väg; men Provence kan vara lugn; makten har något alltför angenämt med sig, för att ens för en sekund komma mig att glömma den, eller hvem jag egentligen är. Med mitt eget jag är jag temligen nära införlifvad.
Drottningen hade höjt sitt hufvud. Hon bar den medfödda kungligheten inom sig och på möjligheten af en sorts förblandning med hopen föllo icke hennes tankar, under det hon likgiltigt talade, hållande promemorian i sin hand, för att vidare egna den sin uppmärksamhet.
— Jag har visst icke något emot, Antoinette, att ni följer edra små fantasier och jag närmar mig sjelf så mycket jag kan min omgifning; men Provence är kanske mer klarsynt än jag och han fruktar, att följderna kunna blifva kungamaktens förringande och minskade inflytande på massan.
Drottningen, full af smeksamt behag och värdighet i sina rörelser, höjde sina smäktande ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
