- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
156

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eleganta liflighet, som var henne medfödd, kastade det fullskrifna papperet framför sig på bordet.

— Jag vill se till hvad man företager nere vid fiskdammen, eftersom jag lofvade fru Polignac att snart komma ner, — sade hon; — följer ni med?

— Jag har bref att skrifva — sade Ludvig XVI undskyllande, i det han stannade på terrassen, blickande några sekunder efter henne.

Aftonsolens strålar spelade i rödt och gåfvo en svag lifsfärg åt marmorstatyer, dröjde i purpur på insjöns spegel och lånade åt vattenfallet ett blekt sken. På den likasom af lianer sammanflätade hängbron stod drottningen dröjande qvar; forsen brusade under henne och hon såg tankfullt ner öfver den; hastigt ilade hon sedan vidare och höjde vinkande sin hand, i det hon vände sitt leende ansigte mot ett busksnår och sade:

— Kom hit, min trogne riddare, och låt oss sedan gå fram och tillbaka öfver bryggan!

I detta ögonblick delade sig cypressens grenar och Axel Fersen stod framför Marie Antionette.

— Har tiden förefallit er lång under er väntan?

— Tiden förefaller mig aldrig lång, ty jag har ju till sällskap tanken på er!

— Här uppe skola vi gå!... Sedda af hvem, som behagar kasta ögonen hitåt, skall det icke falla någon in, att detta är en sökt tête à tête.

Drottningens hvita tänder glänste mellan hennes läppar.

— Så intrigfull man behöfver vara! — Derpå tillade hon allvarligare: Våra små samqväm i mina damers rum börjar man nu finna opassande. Det är tid på att tänka ut ett nytt sätt för att råkas, utan allt för stort ceremoniel. Åh, min vän, ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free