Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid har man dock upphört att nämna ert namn tillsammans med mitt...
— Icke upphört — sade han glädtigt; — men man är tvehågsen...
— Det är nu er vän Stedingk, jag favoriserar! Var god, herr Fersen, och stryk ut nittionio af de hundrade dårskaper man påbördar mig!
— Det vill jag lofva!
— Åh, jag kan verkligen skratta! Först talade konungen några gånger med honom, och detta väckte uppmärksamhet, och när han sedan blef befalld att soupera i min gemåls smårum, blef man totalt utom sig! Man skrek öfver att han kunde få röna en sådan gunst och ville veta, om han vore af nog gammal adel för att soupera i konungens kabinett.[1]
— Detta har fallit Stedingk väl svårt att smälta — sade Fersen, hvilken betraktade drottningens lifliga ansigte.
— Nu var det jag, som kom honom att glömma denna smälek; jag inviterade honom i mina förtroliga cirklar och allt skriket har öfvergått till honom. Jag har skäl för min nya nyck. Det är förlåtligt, om man tror, det jag intresserar mig att se hans vackra ögon!... Ni sörjde öfver, att man talade om mitt tycke för er... Ah, jag visste nog, huru jag skulle ordna den saken; jag är äldre och klokare än ni! Emellertid kan ni ge er vän en liten vink om... en half aning... att han är min synnerliga favorit; men att han i mitt favoritskap blott intar andra rummet.
— Ers majestät, jag har ännu en vän... en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
