Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag har läst den i natt. Den tycks mig likna Carl den Stores värja: lång och platt!
Konungen var inne på sitt älsklingsämne, han talade fort och han hade redan en lång stund underhållit grefve Fersen, som nyss var hemkommen ifrån Paris, dels med händelser för dagen och dels med tilltänkta festligheter.
Midt under detta lifliga tal sände han då och då en hastig och forskande blick till Fersen; kanske låg honom någonting på hjertat, som han hade god lust att vidröra, ty han försjönk i en ögonblicklig tankfullhet, under det han lekte med ett papper, fullskrifvet af chiffer, som han vid grefve Fersens inträde lagt åt sidan, men nu åter fattat.
— Och vid hofvet i Versailles roar man sig bra — sade han; — allt godt och väl!
— Fullkomligt — svarade Fersen, hvilkens uppmärksamhet väcktes af ett visst spörjande tonfall i konungens röst, en sorts tvifvelaktighet i hans sist uttalade ord.
— Drottning Marie Antoinette har fattat en viss motvilja för mig. Nå ja, man kan ju icke öfverallt uppväcka sympatier, men hon är dam och jag beundrar henne högeligen, ja, så högt, att jag till och med skulle vara frestad att ge henne ett och annat råd.
— Af drottning Marie Antoinette har jag icke hört annat än den högsta entusiasm för ers majestät.
— Må vara — svarade konungen — för min del hyser jag för henne verkligt intresse. Jag skulle vilja säga henne, det jag fruktar, att hon med alltför ovårdsamma händer skakar på de pelare, som uppbära konungatronen. Tro mig, herr grefve, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
