- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
186

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugofjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att utmana Arcalaus, der han i sitt trollslott höll fången Briolanie, drottning i Sobradisse, som representerades af hertiginnan af Södermanland. Från tinnarne af slottet vinkade hon nu mot sin befriare, som omgifven af utmärkta riddare, hvilka tänkte deltaga i striden, och sköna damer, för att utdela de tappres pris, nalkades slottet, utan att förfäras af de odjur, trollkarlen Arcalaus sände emot honom och hvilka, i form af fräsande ormar och jamande, jättestora kattor, allt tätare började korsa de tappres väg och utan förskoning trampades under hästarnes hofvar.

Under en väldig fanfar, som besvarades af vapenbrak inifrån borgen, drog nu riddar Esplandian sin handske och slungade den för Arcalaus’ fötter, der han midt ibland sina män utsände eldsprutande drakar, medan rundt omkring honom furier svängde sig i den vildaste dans. Då Arcalaus med sina trollkonster icke kunde uträtta något, steg han jemte sitt följe till häst, och nu redo de båda motståndarne in på rännarebanan, der de enligt ridderskapets lagar bröto en lans med hvarandra och svängde hästarne så lifligt att det liknade det fullkomligaste allvar. Trollkarlen blef nu öfvervunnen, hvarpå reds en kontradans till häst och en mängd herrar och damer utträdde från slottet och komplimenterade sin befriare, den tappre Esplandian.

I berg och backar, grupperade så högt upp, att detta riddarspel nogsamt kunde observeras, gaf det skådelystna folket här och der sitt intresse tillkänna och det blef snart ett enstämmigt skallande rop af: lefve kung Gustaf!

Hela anordningen, jemte åskådarnes högljudda bifall förtjuste konungen, som med småleende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free