Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke klädd. Åh, det rinner upp ett ljus för mig! Sedan hon var alnshög, har hon talat om hertig Fredrik... jag känner hennes gudmor, jag skall söka upp henne, och den som sedan kommer att läsa lagen för Sofia, det blir jag!
Jungfru Lovisa hemtade andan och satte sin näsa i vädret; den fattade föresatsen ingaf henne en viss förnöjelse.
— Men hvar i all min verld har Elise och den der Markman tagit vägen? Gör nu bara hvad jag ber dig om: förbjud den der munsjörn att sätta sin fot inom våra dörrar! »Det är bättre att stämma i bäcken än i ån!» Jag ser på karlen, att han kommer att slita ut sina skor i våra trappor. Tror du, att en sådan der skrifvare har något att gifta sig på?... Gift folk kan minsann inte bara lefva på en penna.
— Åh, bevars nej, en penna, det vore ju omöjligt, alldeles omöjligt! — Och matronan såg på sin svägerska med två runda, förvånade ögon.
— Det är då ändå väl, att du har så pass sundt förnuft, att du inser detta! Der! titta på hertig Fredrik, der kommer han igen och nu går han in i slottet. Nej huru han skrattar och ser nöjd ut! Det är säkert, jag ger mig ingen ro, förrän jag har reda på det här!
— Här ha vi nu far, Elise och herr Markman, jag är riktigt glad... kära Lovisa, hvarföre trampar du mig oupphörligen på hälarne? Ja, det var sannt, det är klart, att när en karl inte har något annat än en penna... åh, jag förstår, att jag skall tiga. Kära Lovisa var icke missnöjd!
— Tag dig en karamell! — sade Lovisa och såg ut, som om hon väntade, att karamellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
