Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer han, — skräddaren pekade med tummen öfver axeln till bordet tvärs öfver golfvet, dit han samtidigt kastade en sneglande blick, — så kommer han och blandar sig i saker, som han inte förstår. En karl med en hönshjerna! Gutår, det dricka vi på!
Mäster Alström talade i näsan för att dämpa sin röst.
Det var kanske icke så lätt att urskilja hvad han sade; men han hade fröjden att höra sig sjelf, och när han skrattade, nickade källarmästaren och visade en rad brunaktiga tänder.
— Nå, hvad nytt annars? — sade Alström med tydligare röst väl vetande, att källarmästaren, som uppsnappade allt hvad som sades, var en lefvande krönika öfver veckans tilldragelser, hvilka han när som helst både vore skyldig och beredd att meddela sina gäster.
— Ni har redan i dag kramat mig som om jag vore en citron — svarade han med orubblig artighet.
— Och saften är slut — inföll skräddaren. — Nå ja, att vara ryckt öfver ryska gränsen och stå i beredskap att angripa Fredrikshamn... att totalt kunna innesluta fästningen! Det var tusan, att de der Annijalarna skulle komma och lägga sig emellan!
— Med förlof — sade den bredaxlade karlen, — hvad var det för några, som lade sig emellan?
— Skojare allihop — sade skräddaren, som nu glömde sitt agg, men tillade retad: — hvarför skrattar ni?
— Ni är en lustig kurre! De der »Annijalarna» har ni allt fått något om bakfoten ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
