- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
230

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den största fara ur sina bestörta fienders snaror och satte sig i beröring med den del af befolkningen, som förblifvit honom trogen. — Skräddaren kastade sitt hufvud stolt tillbaka och fortfor: — Kungens mod motsvarade tillgifvenheten på samma gång han förstod genom sina underhandlingar i utlandet att bringa händelserna till en lycklig utgång. Danskarna tillbakadrefvos och vapenhvila slöts och konungen återvände till oss i triumftåg. De ofrälse jublade kring honom, och skammen öfver det nesliga förräderiet föll öfver adeln. Riksdag sammankallades — och hvilken riksdag!... — mäster Alström tystnade, hemtade djupt efter andan och såg med djupsinnig blick i taket. — Hvarenda dag nya knalleffekter... adelns tid är förbi! Huru de högborna än stretat emot, krånglat och voterat, så ha de fått ge vika. Det är kungen, som är herre, ensam herre!

Mäster Alström nickade gång efter annan och stack handen innanför västen samt återtog med minskad högtidlighet:

— På morgonqvisten dunkar det litet i hufvudet efter en treflig qväll. Nå ja, mig skadar det icke! Jag blef i går bjuden och trakterad af en lång och mager karl, en treflig och glad själ, och han visste mycket mera än hvad jag nu sagt er. Att inte vilja låta kungen ha fri tidsbestämning för de nya skatternas utskrifning! Och pengar måste han ha! Hur tusan vilja de, att en skall kunna sitta och regera med bakbundna händer! Nej, det går inte! Gustaf har också kastat spiran i bordet, så att det klang efter det, och tystat ner dem som talade emot honom, och i dag skall det visa sig, om det är adeln eller kungen som regerar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free