Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemta ett råd; men då hon hos sin svägerska icke fann något annat än ett ihärdigt sömmande på knapphål i en väst, tittade hon bort till Elise Berntsson och kom att småle just i den stund Lovisa slog en knut på sysilket.
— Jag är verkligen glad, att du kan skratta, Beata, inföll Lovisa, i det hon såg upp, du är lycklig, som kan ta allting så lätt; men så utan deltagande hade jag ändå inte trott dig!
— Ingen kan vara ledsnare än jag, mumlade matronan, med ett uttryck af ertappad brottslighet. Jag är rysligt ledsen, att inte min gubbe blef hofskräddare!
— I sanning, du har ett eget sätt att uttrycka din ledsnad, sade Lovisa och satte näsan i vädret.
— Ja, Christoffer, jag begriper inte, huru Gustaf III kunde afslå din ansökan!
— Han är en menniska utan det ringaste vett! Ja, jag säger blott: om också kungen nu lade sig på sina bara knän och bad mig blifva hofskräddare, så skulle jag säga nej, och tusen gånger nej! ropade mäster Alström, som plötsligt fick lif i sin till utseendet halfstelnade kropp. — Jag begriper inte hvad den karlen egentligen tänker på; men jag skall visa, med hvem han har fått att göra.
— Lugna dig, Christoffer, bad Lovisa och kikade igenom nålsögat bort till sin bror. — Du är ju alla fall ändå den du är!
— Det är jag! sade skräddaren med sjelfkänsla. — Jag är inte den, som låter leka med mig och jag säger i dag som i går: bort med kungen!
— Åh, min gubbe, säg för all del inte så! bad hans äkta hälft och såg sig förskräckt omkring. Tänk, om någon skulle höra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
