Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hurrah, bort med alla kungar! ropade skräddaren och fattade, måhända för jemnvigtens skull, en knotig pojke med smala ben och röd näsa under armen. — Låt oss gå rakt ner till slottet, kamrat! — sade han. — Alla äro lika, kungar och sotarpojkar! Ja, du är kanhända ingen sotare, men det är detsamma. Precist lika, den ena är inte en bit bättre än den andra. Vi äro menniskor alla, bara vi äro välskapade. Hur är det med dig? Du är lite osäker i gången, min gosse. Hof, Hof! Min själ, kan jag inte skratta åt löjligheten i ett sådant ord! Ett hof är alldeles som en svans och en kung är ett underdjur, som är rakt ingenting, platt ingenting utan sin svans!
Den lille skräddaren skrattade, så att ögonen runno, och skrikande gång efter annan: bort med Gustaf III! hade han nöjet att se omkring sig en större folksamling, der polisen snart antastade honom, och görande motstånd, blef han nu arresterad, derföre att han på öppen gata ställt till ett vildt uppträde, hvarvid den knotiga pojken med de smala benen och den röda näsan gallskrek, för att man ville skylla honom att också vara i öfverlastadt tillstånd och för att ingen tycktes vara hågad att tro på hans fullkomliga oskuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
