Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fersen böjde jakande sitt hufvud. — Jag har anskaffat pass, alltid i madame de Korffs namn och...
— Åh, ni har handlat mycket oförsigtigt, ropade Fredrik Markman, hvars otålighet kom honom att i denna stund icke afväga sina ord. — Huru kunna ge en viss offentlighet åt beställandet af denna vagn, när tidningarna göra öppna häntydningar på, att kungliga familjen tänker fly... det är en oförsigtighet af er, grefve Fersen, ni som är så känd för edra förbindelser med slottet!
— Ju större offentlighet man ger åt en sak, ju mindre utsätter man sig för att blifva spionerad. Ingen i hela Paris anar, att någon hemlighet gömmer sig bakom en beställning, på hvilken jag gjort mig all möjlig möda att fästa allmänhetens uppmärksamhet. Jag gjorde detta med beräkningen att lemnas i fred, och detta har lyckats; man har fullkomligt tröttnat på att tala om madame de Korffs eleganta resvagn.
Fersen talade nästan glädtigt och han tillade: Tro mig, herr Markman, jag känner verlden, det ringaste sken af hemlighetsmakeri skulle fästat uppmärksamhet vid mitt förehafvande, då jag nu deremot haft fria händer.
— En vanlig hyrvagn skulle lika väl kunnat begagnas för färden.
— Hvad tänker ni? En drottning och konungen... nej, nej! Det hade varit ogörligt. Men jag har icke tid att tala med er längre. Au revoir! Dock nej, stanna några ögonblick, jag vill gå ut i sällskap med er.
Fredrik Markman gick fram och tillbaka och han sade med otålighet till sig sjelf, att grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
