Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der i en bättre verld! Lef väl... det är ett svårt ord! Mina tankar och välönskningar skola sväfva omkring er!
— Ers majestät!
Fersen förde hennes händer till sina läppar, bugade sig djupt för konungen och kastade en blick på Marie Antoinette — en sista.
Med ett rop af smärta kastade sig drottningen till sin gemåls bröst, och den tunga resvagnen rullade vidare och var snart ur sigte.
Huru länge grefve Fersen stod så dröjande och såg efter vagnen, märkte han icke, att solen steg allt högre på himlen, han tänkte blott på, att den qvinna han så högt älskade, icke stod längre under hans skydd; han tänkte blott på att lifvet endast skulle innebära tomhet, tills han skulle återse henne och att han skulle egna hela sitt lif åt hennes tjenst.
Ett vagnsbullers rasslande ljud störde plötsligt hans drömmar.
— Håll, ropade Fredrik Markman, som vinkade mot grefve Fersen och skyndade med honom några steg framåt sade han: — Aftag fort er förklädnad och sätt er sedan upp i min vagn. De kungligas flykt är redan upptäckt.
Den unge mannens ansigte var blekt, orden kommo med möda öfver hans torra läppar. — Den första jäsningen i sinnena är förfärlig, fortfor han, då de båda sutto tillsammans i vagnen, som nu rullade mot Paris. — Måtte den arma konungafamiljen hinna undkomma!
— Med Guds hjelp! Åh om drottningen icke hade befallt mig att återvända! Om jag nu i farans stund hade varit vid hennes sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
