- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
272

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talade hon till densamma, sade hon det hennes hjerta vore ömt och vekt och att hon nu ville offra sina egna känslor, icke tänka på sin motvilja samt att hon för att rädda sin bror till och med skulle vilja skänka bort sitt eget lif.

Fru Alström låg med en våt handduk öfver pannan, stirrade i taket och höll händerna sammanknäppta öfver bröstet, under det hon oupphörligen snodde tummarna omkring hvarandra, samt mumlade: Hvad ämnar menniskan taga sig till! Kära Elise, tala inte till mig, jag kan inte fördraga ett ord mera. Min gamle hederlige gubbe! Och det är kanske ändå mitt fel! När allt går omkring har jag måhända icke burit mig rätt åt.

— Jo, så står det allt till, genmälde Lovisa, som öfver sin axel kastade en blick på svägerskans röda och upphettade ansigte. — Men jag har ett hjerta och jag vill göra ett försök. Man säger, att den der Sofie Hagman har ett visst inflytande, och kanske hon genom prins Fredrik...

— Men du har ju en gång på gatan sagt henne så många bittra ord... och, det går visst aldrig an, nej, nej!

Lovisa vände sig nu helt om och såg fru Alström rakt in i ögonen: — Beata, du har likasom en outtömlig grufva utaf elakhet i ditt inre! Jag tror, min själ, du skulle bli glad, om den stackars Christoffer fick hänga i en galge, och detta skulle inte röra dig mera, än om karlen toge sig ett luftbad.

Fru Alström skrek till och förde båda händerna mot öronen och hörde nu blott helt otydligt, att om Lovisa begaf sig ut ibland vanhederligt folk, så skedde detta för att undandraga en olycklig make

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free